Det är mer än 100 år sedan den allmänna rösträtten genomfördes i Sverige. Det första riksdagsvalet med allmän och lika rösträtt skedde i september 1921 men i kommunerna kom det första demokratiska valet redan 1919. Det berodde på att val till riksdagen skulle ske enligt Sveriges grundlagar och det krävde att två riksdagsbeslut skulle fattas med ett mellanliggande allmänt val. Den kommunala rösträtten reglerades i vanlig lag och kunde genomföras betydligt snabbare.
Vissefjärda Hembygdsförening vill nu lyfta fram de 156 män och kvinnor som, efter demokratiska val, ledde kommunens utveckling under tiden från och med 1919 fram till 1969. Förhoppningen är att du som läser detta ska känna igen något eller några namn och där du kan bidra med ökad kunskap om Vissefjärdas förtroendevalda under denna tid!
De förtjänar sin plats i vår gemensamma historia!
Till din hjälp finns sammanlagt ca 500 bilder med protokoll från och med år 1919 i kommunalstämman, till och med det sista sammanträdet i Vissefjärda kommunalfullmäktige i oktober 1968, varefter Vissefjärda blev en del av Emmaboda kommun.
Alla protokoll under denna tid finns inte med! Materialet består i första hand (ca 300 bilder) av protokoll med uppgifter om vilka personer som valts till olika förtroendeuppdrag i kommunen efter det demokratiska genombrottet vid 1918 års allmänna val. Men det finns också bilder på protokoll (ca 200) som kanske kan vara av intresse av andra skäl.
Men den som vill utforska mer, kan kontakta kommunkontoret i Emmaboda som gärna hjälper till att visa var arkiven finns!
Hembygdsföreningen vill nu gärna ha din hjälp med att fördjupa kunskapen om de män och kvinnor som funnits med som förtroendevalda i den kommunala verksamheten under tiden 1919 – 1969. Tanken är att vi ska ge en kort presentation av de män och kvinnor som har valts in till fullmäktige under denna tid och som haft ett eller flera kommunala uppdrag. Och då behöver vi din hjälp!
Så här tänker vi att det ska gå till:
Var och en som har, eller haft, släktingar, grannar eller vänner och bekanta som funnits med i fullmäktige någon period kan bidra med uppgifter om den person man vill beskriva.
Man börjar med att se vilka mandatperioder personen i fråga funnits med och letar sedan i protokollen under de aktuella åren. Här ser man vilka uppdrag man kan ha blivit vald till i fullmäktige. Det kan gälla som ledamot eller ersättare i någon nämnd eller styrelse eller kanske något annat kommunalt uppdrag. Med alla de bidrag vi kan få in på detta sätt växer bilden fram om de enskilda förtroendevaldas arbete för det allmännas bästa!
Här hittar du en förteckning över samtliga fullmäktigeledamöter i bokstavsordning, där du letar upp den person du vill beskriva lite närmare. Sedan är det bara att leta i protokollen vilka uppdrag din släkting eller bekant kan ha fått genom beslut i kommunalfullmäktige.
När du har hittat alla uppgifter du vill ha med ska du förteckna dem i ett e-postmeddelande som skickas till denna adress:
hembygd.vissefjarda@gmail.com
Hembygdsföreningen kan behöva ta kontakt med dig för ev. frågor och kompletteringar för att därefter se till att dina uppgifter förs in på rätt plats på hemsidan.
Hembygdsföreningens styrelse har redan prövat på att lägga in uppgifter om ”sina” respektive fullmäktigeledamöter, i några fall kan det också finnas ett fotografi av den aktuella personen! Förhoppningen är att de beskrivningar som redan finns, ska ge dig inspiration för att öka kännedomen om personer som har haft ansvaret för utveckling i Vissefjärda, från det demokratiska genombrottet 1919 till den dag när kommunen blev en del av Emmaboda kommun.
När du läser protokollen kommer du också att se att det inte bara är invalda ledamöter i kommunalfullmäktige som har fått uppdrag i kommunen. Ibland har fullmäktige beslutat att även andra personer inom kommunen kan bidra med sin insats. Även dessa personer är självfallet intressanta att veta mera om!
En historisk återblick
Lokala beslut i gamla tider
På något sätt har man alltid fattat beslut för att lösa gemensamma lokala uppgifter. Ofta var det stormän, som nästan alltid hade sitt slott eller sin herrgård långt borta men ägde stora markområden i södra Småland. Så har det förstås varit också för Vissefjärda! Det var stormän som bestämde vad som gynnade deras egna intressen, men besluten påverkade liv och strävande för vanliga Vissefjärda-bor.
Så småningom växte ett självstyre fram där någon eller några av de mer betrodda bönderna ofta hade det sista ordet i de frågor man behandlade. Ibland för den enskilda byn, ibland för ett större område.
Med kyrkans framväxt blev kyrkobyggnaden och prästen en naturlig gemensam angelägenhet och med stora uppoffringar för socknens folk. Gemensamma frågor dryftades i sockenstämman som i första hand avgjorde frågor som låg nära kyrkans intressen.
Det gamla lokala beslutsfattandet i byalaget minskade i betydelse under 1700- och 1800-talets stora jordreformer (storskifte 1757, enskifte 1803 och laga skifte 1827), när många bondefamiljer flyttade ut från byn, närmare sina åkrar och hagar.
Frågan om hur den lokala självstyrelsen skulle se ut fanns med på riksdagens bord från början av 1800-talet.
I riksdagen 1862 beslutades att landet skulle delas in i tre nivåer för den allmänna verksamheten: stat, landsting och kommun. Kommunerna fick ökade befogenheter inom ”gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter”. Kommunala skatter skulle beslutas av kommunerna själva enligt gemensamma beräkningsgrunder. På landsbygden var det kommunalstämman som fattade besluten i städerna gällde stadsfullmäktige.
Allmän rösträtt i Sverige och Vissefjärda!
Frågan om rösträtten i Sverige hade varit aktuell i många år utan att man kunde komma överens om vilka regler som skulle gälla. När riksdagen samlades på hösten 1918 så var det egentligen för att besluta i en helt annan fråga (statstjänstemännens löner) men under intryck av världskriget och de revolutionära rörelserna i Europa, blev rösträttsfrågan akut.
Det beslut man kom fram till var följande:
- att varje svensk man och kvinna som under året innan fyllt 23 år fick rösträtt i den egna kommunen
- att den graderade röstskala, dvs att man hade fler röster ju större inkomst och förmögenhet man hade, avskaffades. Varje röstberättigad hade en röst.
- Rösträtten gällde inte den som förklarats omyndig, den som var i konkurstillstånd, den som var omhändertagen av fattigvården för varaktig försörjning, den som hade haft skuld till kommunen under två av de senaste tre åren, samt den som dömts till straff och därmed förlorat sin rättighet.
Beslutet innebar också att det blev obligatoriskt för landskommuner med fler än 1500 innevånare ersätta den gamla kommunalstämman med ett kommunalfullmäktige. Det var till denna nya församling som de första kommunala valen med allmän och lika rösträtt skulle hållas i april 1919.
Kommunalstämman i Vissefjärda socken samlades måndagen den 17 mars 1919 för att bestämma vilka dagar valet till kommunalfullmäktige skulle ske. Nu skulle Vissefjärda få sitt första kommunalfullmäktige där ledamöterna utsågs i allmänna val där nästa alla myndiga personer i kommunen hade rösträtt. Alla vuxna, män och kvinnor, rik och fattig skulle få lägga var sin röst på vilka som skulle bestämma i kommunen de kommande åren! Och det var något annat än de kommunala stämmor som dittills hade fattat alla beslut för Vissefjärda landskommun ända sedan 1862, det år då lagar infördes i Sverige för hur kommunerna skulle styras.
I protokollet från kommunalstämman kan vi läsa:
”Beslöts enhälligt, att valet af kommunalfullmäktige skall hållas lördagen den 5 och söndagen den 6 nästkommande april.”
Kommunen fick också – inom vissa gränser - bestämma hur många ledamöter det nya kommunalfullmäktige skulle bestå av. Man valde 30 ledamöter, det högsta antalet en kommun i Vissefjärdas storlek fick ha. Av dessa 30 skulle 15 skulle väljas på två år (1920 - 1921) och 15 på fyra år (1920 - 1923). Det betydde att varje väljare skulle lägga två valsedlar i sitt kuvert: den ena gällde två år 1920 - 1921 och den andra 1920 - 1923. I fortsättningen skulle val hållas vartannat år för hälften av platserna i kommunalfullmäktige.
Vem bestämde i kommunen innan rösträtten genomfördes?
Avsnittet är hämtat från lokalhistoria.nu
Från Socken till Kommun
Här följer en kortfattad historisk beskrivning av den lokala självstyrelsens utveckling i Sverige från 1500-talet till 1951.
Idag finns det 290 kommuner i Sverige, de har en hög grad av kommunalt självstyrelse, en styrelseform enligt vilken kommunerna ansvarar för skattefinansierade förvaltningsuppgifter rörande frågor som ligger nära individen. Grundprinciperna för den kommunala självstyrelsen är inskrivna i regeringsformen, bl.a. beskattningsrätten, samt mer detaljerat i kommunallagen. Den moderna kommunala självstyrelsen grundas på demokrati, byggd på allmän och lika rösträtt, fria val och partier och på yttrande- och politisk frihet.
Redan innan Sverige blev kristet på 1000-talet hade vi ett visst mått av lokalt självstyre. Det fanns lokala möten där man bestämde inom olika områden, byalag, häradsting och landskapsting. Tingen fungerade också som domstolar. Men ursprunget till det svenska självstyret ligger framför allt i städerna som hade ett visst mått av självstyrelse genom systemet med stadsprivilegier. I städerna var allmän rådstuga, magistrat och drätselkammare organ för den lokala förvaltningen.
Socken och sockenstämma, ca 1500 till 1862.
Ordet socken kommer från fornsvenskans sokn = söka, i betydelsen folk som söker sig till samma kyrka. Socknens viktigaste uppgifter var att anställa klockare och präst, vårda kyrkans egendom samt bygga och underhålla kyrkan. På sockenstämman, som var beslutande organ, var prästen självskriven ordförande. Under Gustav Vasas tid fick sockenstämman även ansvar för vissa borgerliga frågor rörande folkundervisning och fattigvård och efterhand även frågor om väghållning, hälsovård och ledamotsval till riksdagen (bondeståndet) m.m.
Under 1600-och 1700-talet miste det lokala självstyret en del av sin beslutandemakt i och med att landskapens självförvaltning till stor del ersattes med en statlig länsförvaltning, med landshövding som kunglig befallningshavare.
De liberala strömningarna som följde på den franska revolutionen i Europa på 1800-talet ledde till ändringar i sockenstämmornas inflytande. I och med 1817 års förordning om sockenstämmor och kyrkoråd, infördes majoritetsprincipen (majoritetsbeslut) och man frångick det tidigare kravet på konsensus. 1843 blev sockenstämmorans förhandlingar offentliga och då delade man också den verkställande organisationen, sockennämnden för de borgerliga frågorna och kyrkorådet för de kyrkliga.
Kommun och kommunalstämma, 1863 till 1951.
1862 års kommunalförordningar byggde både på den svenska lokala självstyrelsetradition samt på den pågående debatten som pågick i Europa om behovet av en decentraliserad samhällsförvaltning. Från och med 1863 fanns tre typer av borgerliga kommuner: städer, köpingar och landskommuner och en kyrklig, församlingar. Den geografiska indelningen från tidigare behölls. Dessutom skapades en ny form av regionkommun, landsting. Den innebar en ännu tydligare uppdelning mellan kyrkliga och borgerliga ärenden. Församlingen (kyrkostämman) ansvarade därefter endast för kyrko- och skolfrågor. Köpingen var ett mellanting mellan landskommun och stad med bl. a. vissa stadsförordningar, t.ex. brand- och byggnadsstadga och bestämmelser om stadsplan.
I slutet av 1800-talet tillkom municipalsamhälle, som var ett område med tätortsbebyggelse inom en landskommun, där vissa eller alla stadsstadgor fick tillämpas, t.ex. byggnadsstadga, brandstadga och hälsovårdsstadga. Kommuntypen försvann successivt i och med tillkomsten av allt större kommuner och försvann definitivt 1971 då man övergick till ett enhetligt kommunbegrepp.
Högsta beslutande organ i landskommunen blev kommunalstämman och för större kommuner och köpingar kommunalfullmäktige. I städerna blev stadsfullmäktige högsta beslutande organ, magistraten var bl.a. stadens domstol och drätselkammaren beredande och verkställande organ. Efterhand kom drätselkammaren att bli stadens egentliga styrelse. I mindre städer kunde stadsfullmäktige ersättas med allmän rådstuga, där alla röstberättigade invånare hade stämmorätt. Under 1800-talet hade fortfarande endast en liten del av befolkningen rösträtt. Rösträtten baserades på skattelängden, detta innebar att en grupp förmögna män kunde bestämma allt i kommunen.
Den statliga uppsikten var dock fortfarande betydande genom länsstyrelsernas allmänna tillsyn och genom underställningsplikt, vilket innebar att vissa kommunala beslut måste godkännas av i allmänhet länsstyrelsen innan de vann laga kraft.
Den 1 januari 1952 försvann de 2281 huvudsakligen sockenbaserade kommunerna på landsbygden som kommunala enheter och ersattes av 816 "storkommuner". Den senast kommunreformen genomfördes 1971.